torsdag 4 mars 2010

Dags att visa de små!

Nu är det dags att visa upp de små som kom för några dagar sedan.

Livet är inte alltid en dans på rosor fick vi uppleva med besked.
Selmas valpning började som det brukar normalt, hon flåsade och bäddade, och det dröjde ändå en stund innan den första valpen kom. När han väl var ute var han tyvärr dödfödd, inget ovanligt med det men de kändes ju inte som den bästa starten på valpningen direkt.
Efter ett tag kom en till liten hane, som levde och sedan en tik, också hon vid god vigör!

Sedan dröjde det, Selma hade kraftiga krystvärkar men inget kom ut, eftersom vi kännt av att det var någon som sparkade där inne efter den senaste valpen var ute så visste vi att det var valpar kvar.
Det dröjde och hon krystade för fulla muggar men vi inte kunde känna någon valp som vi kunde hjälpa ut, så då förstod vi till slut att det var dags för veterinären.

Snabbare än snabbt var vi inne på kliniken. 2 veterinärer hade halva armen inne i vår duktiga Selma som inte sa ett ljud och lät alla på kliniken göra sitt jobb, men de kunde inte rucka rätt på valpen som lagt sig dubbelvikt med rumpan först som en kil och kunde inte komma ut.
Istället blev det snitt, och sista valpen en väldigt stor tik, hade då legat för länge och var tyvärr död hon med.
Här nedan ser ni våra två små godingar när vi sitter hos vetten och väntar på att mamma Selma ska komma ut från operation.
Så tyvärr fick vi bara två valpar denna gången. Väldigt tråkigt eftersom intresset för valpar efter Selma och Kha har varit oerhört stort.
Alla bilder som kommer här nedan är från när de 2 små precis har kommit ut och innan vi åkte till veterinären.
Men vi är nöjda och glada ändå. Selma mår hur bra som helst och det är det viktigaste. Det är som att det varit världens mest okomplicerade valpning, ärret på magen syns knappt och hon verkar ej ha ont överhuvudtaget. Men CC är ju rätt tåliga hundar. Dessutom känns det skönt att veterinären sa att det inte är några problem att ta fler valpkullar på Selma, livmodern såg jätte fin ut och risken är inte större att det skulle behövas kjejsarsnittas vid nästa valpning bara för att vi hade otur denna gången.
De små valpisarna mår hur fint som helst, de tuttar och Selma pysslar om dem och allt är kanon.De är väldigt stora och fina, härliga skallar och jag tror nog att de kan bli ett par riktiga snyggingar!


De växer som ogräs, de har ju gott om mat om man säger så ;-)
De är snabba som sjutton också och de sista dagarna så ser det nästan ut som att de lyfter magarna lite över fällen redan när de ålar runt.

De är som sagt de finaste man kan tänka sig, helt ljuvliga, och vi är så glada för våra två små stjärnor som äntligen är här hos oss!
Ha de!